Havet består av droppar...

 

rumänska flagganAurora, vårt hem för barn med handikapp, ligger som en rosa oas på en höjd i den lilla staden Hateg mitt bland de Transsylvanska bergen i sydvästra Rumänien. Hateg var ett av de områden som Rumäniens förre president Ceausescu valde ut när han bestämde att barn som var föräldralösa eller handikappade skulle låsas in på olika institutioner.

Det byggdes cirka 1000 barnhem i landet med långt över 100 000 barn. Åtta av barnhemmen fanns runt Hateg. Barnen ansågs obotliga och därför värdelösa för samhället.

Våren 1990 startades insamlingen till det som nu är ett hem för 16 barn med olika former av handikapp.

Huset ser ut som ett svenskt dagis och var också ett sådant när det fanns i Göteborg. Efter nedmontering lastades det på ett stort antal långtradare och transporterades tillsammans med olika förnödenheter till Hateg, där det byggdes upp igen, på en höjd i utkanten av Hateg, med de snötäckta bergstopparna som vacker bakgrund. Närmare 100 frivilliga svenskar har under kortare eller längre perioder arbetat ihop med rumäner för att få det hela klart.

Efter utbildning under svenska vårdlärare arbetar nu drygt 20 rumäner på Aurora.

Ganska snart stod det klart att det fanns goda möjligheter att förbättra barnens situation. När de 16 barnen kom, kunde bara ett av dem gå. De flesta kunde inte heller äta eller tala. Men redan efter några månaders träning och med hjälp av ordentlig mat hade deras styrka byggts upp så att 13 av dem lärt sig gå.

Lilla Oana, t.ex. var 3 år när hon kom till Aurora. Hon kunde inte tala, äta eller gå. När man kom nära henne värjde hon sig för de slag hon tydligen var van att få. Hon hade sannolikt bott i sin säng. Hennes tunna hår spretade i fula tofsar och hennes ansikte var blekt och insjunket - det var inget vackert barn.

Oana gick under 1998 ut första klass i skolan, med mycket bra betyg. Hon är en söt, mörkhårig tös med pigga, glada ögon. Hennes handikapp bestod enbart i understimulering och misshandel!

Ana-Maria är två år äldre. När hon kom till Aurora som femåring, vägde hon under 10 kg och kunde inte gå. Hennes knän var svårt deformerade och även i övrigt var hon i mycket dåligt skick, inte minst mentalt. Ana-Maria kom till Sverige 1997 för att få sina knän kirurgiskt korrigerade. Då upptäckte man att hon var mycket sjuk i ett svårt fall av stenbildning i njurarna vilket hade reducerat hennes njurkapacitet till ca 50%. Hon måste haft ordentligt ont och barnläkarna i Göteborg gissade att hon skulle duka under inom några år. Hennes njurar opererades och hon är idag en pigg och glad flicka som sprider glädje och solsken omkring sig, även om måltiderna fortfarande är svåra stunder för henne vilket vi tror beror på brutal tvångsmatning under många år. Hennes mentala skador kommer aldrig att kunna läka helt, men tack vare god och omsorgsfull omvårdnad lärde hon sig gå med sina dåliga ben. Hon opererades i mars 1998 i sina knän och höger fot på Östra sjukhuset i Göteborg. Ortopederna konstaterade att det inte var frågan om några missbildningar utan att det rörde sig om effekter av långvarig immobilisering - alltså vanvård!

Lilla Ioana, som fyllde nio år i slutet av juni förra året har utvecklat grå starr och blivit blind. Hon är mycket liten till växten och talar inte - sannolikt till följd av dålig behandling och näringsbrist. Kanske är det näringsbristen under tidigare år som orsakat hennes grå starr. Hon hade precis börjat lära sig kommunicera med hjälp av enkla symboler, när starren tog denna möjlighet till kommunikation ifrån henne. Hon hade riskerat att förlora all den trygghet hon fått på Aurora utan en operation - en operation som den rumänska sjukvården inte kunde eller ville ställa upp med. Tack vare generösa insatser av privatpersoner och företag i Sverige, kunde hon få sin operation. Den 8 juli 1998 opererades Ioana på S:t Eriks ögonsjukhus i Stockholm och kunde direkt efter operationen se igen - en förmåga som betyder så oerhört mycket för hennes trygghet och möjlighet att utvecklas.

Den 18 augusti 1999 opererades så hennes andra öga, vilket efter operationen visade sig vara hennes sannolikt bästa öga. Nu kan hon se med båda ögonen och kan bedöma avstånd och nivåer på ett bättre sätt

Detta är tre fall ur verkligheten på Aurora - ljuset från norr - som det kallas i Hateg. Många av de andra barnen har mycket svårare handikapp t.ex. CP-skador och psykoser, vilka förstås blivit oerhört mycket mer funktionshindrade genom den grymma behandling de utsatts för under sina första år.

De lever dock nu ett liv som är värdigt och som ger dem en chans att utveckla de förmågor och färdigheter som de trots allt har. Svenska vårdlärare har tillsammans med medicinsk expertis utbildat unga människor från Rumänien som noga utvalts för sina personliga egenskaper och som inte tidigare har arbetat på statliga barnhem. Med fortsatt stöd från Sverige gör nu dessa människor ett fantastiskt arbete med barnen. Engagerat, kärleksfullt och professionellt ger de dem en trygghet att utvecklas. En trygghet att leva i en värld som innan de kom till Aurora endast gav dem kyla och smärta - men som nu ger dem värme och glädje.

En trygghet att leva...

Det finns tusentals och åter tusentals barn i Rumänien som har det ofattbart svårt. Fortfarande! Gör vi rätt som satsar så stora resurser på dessa få, när så ofattbart många behöver hjälp och stöd?

Vi tror det! Aurora-projektet har blivit uppmärksammat. Barnens oerhörda framsteg har gjort intryck, även på de rumänska myndigheterna och därigenom skapas bättre förutsättningar för alla andra utsatta och utstötta barn. Dessa framsteg hade inte varit möjliga utan denna kraftfulla satsning.

Aurora är en droppe i havet, invänder någon. Javisst, svarar vi, men havet består av droppar.

Och droppar som faller, skapar ringar på vattnet.

Som sprider sig...


Rumäniens historia-

-Rumänien - ett land i frihet?-

-Tillbaka